How can I move on...

The last song..

Får börja med att tacka alla er som var i kyrkan igår, det var så vackert..

Måste tacka alla er som stöttat mig, familjen och alla vänner runt omkring under denna overkliga resa. Ni har gjort mer än vad ni någonsin kommer att förstå. Jag älskar er från djupet av mitt hjärta..

Med lite distans från allt igår och nu har man fått andas lite.. Jag kommer ihåg allt, hela dagen från början till slut och alla som var där. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra eller vilja men jag är glad att jag gör det..

---

Med risk att låta egoistisk och så är verkligen inte fallet..

Jag vet att jag står "ensam" nu, alla har vi mist Malin men jag känner allra mest jag..

Malin som skulle bli min fru, Malin som skulle bli mor till våra barn, Malin som jag skulle se världen med, Malin som jag skulle köpa hus med och skaffa ett syskon till vår hund Billie.. Listan kan göras lång och det gör så ont ju mer jag gräver i det..

Men jag önskar alla er som läser och träffar mig eller ser mig på stan.. Nicka eller vinka, le, gör tummen upp som "allt bra med dig" fast med glädje.. Ni som kommer fram säg: HEEEJ hur är läget glatt, ge mig en kram, fråga t.ex. vad händer annars? Säg något fint.. Malin älskade livet och det gör jag med även om det gör ont just nu..

---

Malin och jag hade allt planerat, jag skulle göra två år i Ängelholm och spela bandy, Malin skulle upp till Stockholm och jobba på Nikita i minst ett halvår.. Sen skulle vi titta på hus och kanske planera en liten Cammerö som jag alltid velat ska heta Sven :P Malin gilla det, men våga aldrig riktigt erkänna det :)

Livet ändrade drastiskt, jag var i Ängelholm och skulle spela match mot Malmö FBC kl 16:00 när Christina ringde mig och berätta det fruktansvärda kl 15:00, en timme innan matchstart.. Jag skulle stå matchen och tog beslutet med Christina att jag skulle stå matchen och sen komma hem.. Jag kom hem till Malin på avd 11 där Malin låg och sov med henne från den natten i stort sett varje natt och återvände aldrig till Ängelholm..

När jag plågar mig själv och tittar på foton på Malla och på oss under alla våra 5+ år så är det som jag skrivet innan att jag ser Malin som Malin och hennes inre, jag tycker hon är så HIMLA vacker oavsett om där är kortison eller inte i Malin.. HON ÄR MAGISK! Hon är det vackraste jag någonsin sett och känt.. Jag älskar henne lika mycket nu som då..

Livet kastas så snabbt om och jag hoppas att vår tragiska resa kan få många andra att tänka över hur bra man har det trots "små" fartgupp som man stöter på.. Pengar, svartsjuka, tjafs såsom att disken inte är gjord eller att pizzan man hämtade var med lök trots att man beställde utan.. Energi som man kan samla och säga till sin familj, sin älskade eller sitt djur att: Du vet att jag uppskattar allt du gör ock ger eller de tre fantastiska orden:

JAG ÄLSKAR DIG!

---

God damn you're beautiful - Chester See

---

Jag får göra resan som vi hade planerat "ensam" nu..

Malla kommer ju att vara med mig hela tiden och en dag ses vi igen, även om jag är gammal och skruttig så kommer jag att få se min ängel igen..

Faithfully

Highway run
Into the midnight sun
Wheels go round and round
You're on my mind
Restless hearts
Sleep alone tonight
Sending all my love
Along the wire

They say that the road
Ain't no place to start a family
Right down the line
It's been you and me
And lovin' a music man
Ain't always what it's supposed to be
Oh, girl, you stand by me
I'm forever yours
Faithfully

Circus life
Under the big top world
We all need the clowns
To make us smile
Through space and time
Always another show
Wondering where I am
Lost without you

And being apart
Ain't easy on this love affair
Two strangers learn to fall in love again
I get the joy of rediscovering you
Oh, girl, you stand by me
I'm forever yours
Faithfully

<3

Lika fint skriver som allt du skriver. Jag har aldrig känt verken dig eller Malin men har följt eran kamp sen vintras, läst och gråtit och framför allt beundrat eran kärlek. Det är som du skriver att hon finns där fortfarande bara inte tillgång till att röra henne. Mina tankar är hos er.

Kram Flisan

Stort tack för att du har varit så generös och berättat din hemska, men också vackra historia; även vi som varken hör till släkt eller vänkrets har fått vara med! Din historia är vacker för att den rymmer så mycket kärlek, givetvis mellan dig och Malin, men det märks att det också finns mycket kärlek och värme kring alla er som finns i sagans mitt.

Jag vill nu önska dig allt gott!

Sofia

Hej Danne! Du skriver så fint och du är så STARK! Har ingen aning om hur jag skulle klara av det om jag hamnade i samma situation. Men på något sätt gör man ju det. One day at a time. Det är så pinsamt och hemskt när man kommer på sig själv med att klaga och beklaga sig över småsaker. Jag försöker verkligen inte att göra det. Det är jätte viktigt som du skriver att ta vara på tiden man har tillsammans, uppskatta varenda dag och berätta för sina nära och kära hur mycket de betyder. Ni inspirerar! Ta hand om dig! Och lycka till med bandet! Roligt att höra att det går bra för er. Saknar dock The Beebops och Karl-Johans orkester ;-)Kramar Rebecka

Jag beklagar ditt och Malins tragiska öde.Det är sorligt till tusen, det är rent ut sagt fördj..gt.Visst blir man arg och ledsen och det får man bli.Jag tror att Malin vill att du blir lycklig igen när du klarat dig igenom den värsta sorgen.Jag har läst Pigge Werkelins bok, han har två familjer och båda är lika viktiga även om han bara har den ena familjen i livet.

Jag känner inte dej men har följt Malin och Sofie som min sons klasskamrater. Underbara goa tjejer båda två.Lycka till, det blir bättre så småningom men låt sorgen ta den tid den behöver.

Sanningens ord Daniel. Kram till dig!

Det bästa med himmelen är att vi alla kommer dit en dag! :)